Ser dokumentären om Hunter S Thompson för andra gången på en vecka. Stolle? Ja, kanske det. Men, men...så jävla tungt. Läs George Cederskogs krönika om Thompson.

Vi tuggar minttabletter och drömmer oss bort från allt det knepiga. Tjugofem år kvar att spy ut sin frustration över att det blev som det blev. Sen är det slut. Majoriteten jublar och vi bugar och tackar för tiden som vi fick. Så är det.