Så många människor omkring mig
Utan varken mening eller mål
Alltid nån som blir över
Säg mig, varför blir det alltid så
Nån där uppe
måste ha sett mig
Och tänkt att nu så är det väl min tur..
Eller hur? Vi kör på. Gårdagens After Work runda började som vanligt med några svindyra pilsner. Där Martin och jag körde hårt med ord som aprikos, grapefrukt, blommigt och lång eftersmak, men detta är bara en fasad. En tegelvägg. Från dyrt till hyggliga priser på 19 så sadlade vi upp för en ritt till Uppsalas sunkigaste pizzeria, men kanske bakas de bästa av himlens pizzor här, med undatnag av Etna på Svarbäcksgatan. Väl framme så blir allt så fint. Stefan Sundström sluter upp (inte helt säker) och kör några låtar, Martin kompar på stort rökverk. Asad är vacker. Naser smörar för Sonja, allt är som det ska vara. Senare, glömmer Sundström sina glasögon hemma vid oss. Efter att druckit tre liter vitt. Okej, jag var nog väldigt medhjälplig. Men Sundström saknar ju sina ögon. Hoppas han vet var han var i natt. Vi vet inte var han bor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar