Tittar på bilder från resor från "förr". Inte så många år tillbaka. Upptäcker en sak med bilderna och det är att det finns så mycket glädje i dem. Varför?  En tusendelsekund av verkligheten. Förevigat. Hur var våra känslor då? Vad behöver vi för att må bra som människa? Jag tror att bli bemött med respekt för det vi gör och hur vi är som människa är bland det viktigaste. Ser inte mycket av det i mitt vardagliga liv. Ett hårt och kallt vardagligt liv som i stort sett bara premieras på presetationer och ett "socialt nätverk" som oftast är väldigt falskt. Känner ni igen denna fråga, Vad gör du då? Då syftar det på position och status. Välbetalt och fin titel så platsar du. Hårt och kallt. Inte bitter, bara fokuserad på en vecka framåt.

Så är det!